Ingen bra dag, men nya tag nästa gång...
Ja, vet inte vad jag ska skriva för jag är fortfarande lite less efter ridningen idag, trots att det avslutades bra...
Jag å Johan red tillsammans på banan.
Började från marken, som vanligt, å allt gick väl.
Hoppade upp å började rutinerna med att böja och flytta bakdel, som vanligt, och allt kändes bra, behövde bara använda höften å inte lägga mot skänkeln ens, grejt, tänkte jag...
Började skritta och styra mot bestämda mål, sen vända några steg åt varje håll, backa, sidepass, allt flöt på och jag kände mig glad och positiv och avslappnad, trotsTjabo som travade runt...
Bad om trav, hann trava två steg å kände att "nu försvann hon" alltså hennes fokus på mig....
Hann ta tygeln åt höger, beredd på en bock, men hann inte få huvudet helt bak, då ställer hon sig! Hon stegrar rakt upp! Och står!!!! Jag trodde hon skulle välta bakåt och hon går ner en gång å sen upp igen, ännu högre! Jag sticker fullkomligt in sporrarna i henne och skriker NEJ!!!! I ren panik!! Då är det som att hon vaknar och hör mig, ner på marken och fram i trav igen, lugnt å fint några steg och jag känner att hon har fokus på mig igen, då attackerar Tore Katitzi vid staketet i hagen preciiiiis när jag rider förbi och molly blir såklart livrädd!!! Springer några steg å början på bock å jag var snabb som tusan att få runt henne, flyttar bakdelen stannar böjer igen, flyttar bakdel å riktigt går på henne och är allmänt less och faktiskt sur!! JAG VILL INTE ATT HON SKA HÅLLA PÅ!!!
Travar vidare och allt går jättebra, travar runt hit P dit å byter varv å styr runt å allt är lugnt å avslappnat å jag stannar och andas, då kommer det, benen skakar och jag har tårar i ögonen, jag var faktiskt rädd! Hade INTE tid att va det när det hände, men det kom efteråt.
Stod still ett bra tag å sedan började jag andas ordentligt å rida igen, skrittade runt å gjorde allt vad vi kan och allt gick jättebra, travade lite till och allt gick bra, krävde tom ställning och att hon skulle lyfta innerbogen ordentligt å kände att vi va jätteduktiga. Stod still å hade "stillträning" medan Johan red runt å säger sen t Johan att "jag tror inte ens jag vågar galoppera" :'(
Tror aldrig jag känt så på en häst nån gång... Blev lite rädd för min egen tanke...
Men tog några djupa andetag påtänkte lite som så att gör jag inte det nu så kommer det sitta i hjärnan på mig, så upp i trav och började förbereda mig, men då bestämde hon sig för att hon inte "minns" hur man galopperar å jag försöker å försöker å försöker, men hon ger mig fingret Å börjar sega ihop å sluta försöka, efter ett tag tänker jag "vad skulle John gjort??" Så hoppar jag av, kopplar tyglarna till rep och går på henne så att hon galopperar runt mig, först vä och hon fick till bra flyt och en rullande galopp, sedan höger och hon flyter på bra och har 110% fokus på mig och är sååå fin!!
Look at me och hoppar upp igen, fram i trV, galopp! Och hon galopperar, ett varv på stor volt, utan bok, rund fin galopp, stannar henne, hon smaskar, jag andas och klappar, hoppar av och berömmer!
Avslutade verkligen kanonbra, hon gjorde som jag sa, jag är överlycklig att jg fick igenom det, MEN JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ DENHÄR ATTITYDEN SOM KOMMER FRAM DÅ OCH DÅ!!!
Okej, hon är tre, har inte blivit riden på länge, blä blä blä, kan komma med många bortförklaringar, men stegra!! Har hon aldrig gjort å vill inte ha det med på repertoaren!!!
Nu tänker jag rida imorn igen, bara för att befästa, min plan för imorn är att ta med det långa repet ner och verkligen låta henne "unghästspringaavsig" innan jag ens tänker på att hoppa upp, imorn testar vi den vägen, så får vi se hur inlägget ser ut imorn kväll ;)
Wish me luck!!
Kommentarer
Trackback
