Ikväll hände nåt jobbigt!
Jag gick ner i stallet efter middagen för att mocka fodra å kolla läget.
Molly va ok, men då hon stått inne sedan 13.00, i boxen alltså, som är väääldigt liten, å mörk, å trång så ville jag ta en kort promenad, bara typ 10min runt kvarteret så magen inte kackar ur då en annan från kursen fått kolik.
Jag satte på Elins grimma (en snygg beige double diamondgrimma jag får låna till Molly) och gick iväg. Gick ut genom dörren å Molly hängde på, med båda framhovarna, ner 20cm (stallets öppning är liksom som en hög tröskel in) och ner rakt i leran, som kanske är 7cm djup, men hon trodde det var kvicksand! (Har ju varit snö 5månader faktiskt ;) )
Kastar sig bakåt in i stallet igen å jag hinner inte ens reagerA, vad hände liksom...
Ber henne komma ut, men hon vägrar, säger åt henne att kom it, men hon vägrar.
Skickar ut henne (sending game) men hon vägrar.
Hon börjar backa å tramsa å jag har ingen riktig koll...
Då kommer min ängel Elin ner för trappan å jag ber om hjälp.
Hon gör som jag (så jag kände att jag inte va totalt värdelös)
Men hon vägrar!!!
Tränger Elin å konstrar å börjar ställa sig.
Kärringen som har stallet, hon börjar säga att "jag ska släcka stallet nu, mina hästar behöver lugn å ro, använder ni cowboys aldrig spö som vi gör? Då kan du bara piska på henne så går hon ut å sen går du ut å in några gånger så är det klart sedan, använder ni godis? Jag har morötter här om du vill ha, klockan är ju jättemycket"
Jag börjar bli arg och känna mig obekväm å Elin ber mig att hämta Michelle.
Jag springer upp till middagen och ursäktar mig och ber Michelle följa med (pinsamt!!!) och vi går ner.
Förklarar läget medan hon tar över och Molly fortsätter dumma sig! Hon verkar på allvar tro att det är kvicksand där!
Kärringen kommer å är irriterad att vi fortfarande är där! Säger att "det kanske är bättre att börja med sånthär kl 18 å inte när D e mörkt (D va ljust när jag började) jag måste släcka bla bla bla"
Jag sa att ursäkta "men jag har precis i helgen fått reda på att min häst är hemsk och att jag är värdelös så det är inte så lätt!!" Och jh är så arg, uppgiven, besviken, ledsen och trött så tårarna rinner...
Då kommer kärringen fram å klappar mig på axeln å säger att " det är ju inte ditt fel, det är ju en unghästar, de e ju såhär, men man kanske ska börja lite tidigare"
Vafan! Hon har precis stått å idiotförklarat mig å min häst, men sen e D inte mitt fel? Jävla kärring!
Michelle får Molly att gå fram till kanten, avlappnat, och kolla. Stå still en stund å pusta å beslutar att fortsätta imorgon, så kärringen blir nöjd.
Jag är sååå tacksam för både Elins och michelles hjälp! TACK TJEJER!!!
Nu efteråt så känns det skönt att ha gråtit (gör inte det så ofta, är mer av en "bit ihop å komigen" typ) skönt att ha så kunniga personer runt omkring mig, skönt att skicka Molly till Michelle, skönt att ha en dag kvar på clinicen, skönt att ligga i sängen, som jag gör nu, helt slut efter en lång dag!
Godnatt!!