Efter pausen så gjorde vi iordning hästarna och gick ut i ridhuset. Som jag skrev, i pausen, så var jag redan nervös, för att hon skulle explodera och att jag inte skulle ha kontroll och att hon skulle skada någon annan människa eller häst...

Men vi gick ut. Jag stod mest still och väntade på att John skulle komma ut. Alla värmde upp och kände igenom sina hästar och jag blev mer och mer nervös och fick nästan ont i bröstet. Hon var inte ens dum, hon skötte sig fint, hon bara stod där...

John kom och han frågade hur det gick, jag bröt ihop... tårarna kom igen och allt kändes nervöst och läskigt, har aldrig känt så vid en häst någon gång, och självklart kände hon det!

Han tog över henne och bad mig vara hans "ring-steward" ett tag och tog med sig henne var han än gick och jag hängde på och bara andades och insåg att hon skulle inte döda någon...

Jättekonstig känsla och vill aldrig känna så igen!

John visade andra hur de skulle göra med sina hästar och Molly fick hela tiden följa med, hålla avstånd, stå still och sköta sig och John tog varje tillfälle i akt att träna någon av grundreglerna när han vände hit och dit var han än skulle.

Kändes bra, jag mådde bra och fick ta över Molly.'

Jag fick igenom en "shoulder in" och "look at me" efter en stunds bråk som jag inte gav efter i och då kändes det MYCKET bttre!!

Jag behöll den känsla och vi fokuserade på att stå still och rakt och titta på de andra som höll på med det sista på clinicen (fyrklöver, räkna steg och stanna på ex höger fram och backa och räkana de stegen) blunda och rida och känna vilken hov som var i marken, m,m.m.m.m.)

 

Jag gick och ställde henne i boxen sista halvtimmen så hon kunde äta och dricka lite innan hemresan.

 

Clinicen tog slut och jag packade ut allt i bilen och skulle ställa in molly i bilen så jag kunde mocka och åka.

DÅ VÄGRAR HON GÅ UTGENOM DÖRREN IGEN!! (en annan dörr)

Jag försöker och Lasse hjälper till att hålla en hand på rumpan...

Jag ger upp, redo att ge bort henne och sluta med hästar för gott!!

¨Ber Michelle om hjälp och hon jobbar ut henne genom dörren, det tar en bra stund (då dörröppningen var kanske 80cm bred, låg och ett steg ner när man kom ut) och det slutar med att hon backar ut henne i 180, då det var enda sättet att komma åt henne då hon inte kunde skicka henne ordentligt då man inte fick plats någonstans...

Hon går ut och in och skickar ut henne några gånger, sedan ger hon henne till mig och jag går ut. Skönt!

In i transporten coh stänger den, då står hon och stegrar i tranporten och skriker under de 30 min jag ör kvar.

Jag sätter mig i transporten och Rosie råder mig att inte åka förrens hon lugnat sig, vilket jag inte heller gör, står väl 10min, alal andra har åkt och hon börjar fatta att hon inte kommer nån vart, då startat jag å kör och hon står blickstilla hela vägen hem...

Väl hemma är en annan matte där. Tette har nämligen gråtit av sig för Johan i telefonen hela vägen hem, surnat till och insett att jag måste ta tag i det. Tuffa Tette tog ur Molly ur transporten och hon blev nog lite förvånad när hon inte fick titta på de andra hästarna när jag gick ner till hagen, jag backade henne och hon kom för nära mig, jag vände och skickade och flytatde rumpan och hon tuggade.

Seda¨n fick hon stå ute hela natten, med Melker.

Nu jävlar!!!!