Kände av henne från marken å gick med henne till infarten till begravningsplatsen, Johan var med på Tjabo.

Hoppade upp och skrittade på. Förbi svinstallet å jag försökte andas så gott jag kunde (vår olycka sitter kvar i ryggmärgen å det är jävligt jobbigt!!) skrittade höger mot lilla tunneln å allt väl, där attackerar hundarna, hos dem som bor där, fönstret. Skäller å hoppar på fönstret så jag tror det ska gå sönder, Tjabo vägrar gå förbi så jag säger åt molly att göra det och det gjorde hon med bravur! Stannade till och gjorde ett ryck (jag förstår henne) precis bredvid fönstret, men gick sedan på fint framåt.

Hon va lugn, men jag mer nervös än vad jag trodde jag skulle va...

Skrittade fram över ån och sedan började Tjabo stissa med husse så jag valde att hoppa av. Innan hon skulle bli för påverkad av både mig å Tjabo.

Promenerade fram t motorvägen och sedan hem. 

Kändes bra. Inga olyckor eller frispel, bara jag som kände mig nervös... Jäkligt obehagligt 😔

Vi håller oss på banan ett tag å bygger självförtroende, sedan promenerar vi ute och sitter upp på våra säkra sträckor, det är planen nu 👍 har ju inte ridit så många dagar, så klart vi är osäkra...